Choklad – ett livsmedel. Alltså: något man kan rädda liv med.

1502.
Det är ett viktigt årtal i historien.
I alla fall om man tycker om choklad, för i augusti 1502, ankrade Christofer Columbus vid ön Guanaja, utanför Honduras nordkust.
Där mötte han lokalbefolkning, betedde sig barbariskt åt, och kapade bland annat en båtlast med varor från mayafolket i det vi idag kallar Mexico.
Lasten innehöll allt möjligt, bland annat vapen, bomullstyger och någon sorts mandlar, som av lokalbefolkningen uppenbarligen uppfattade som mycket värdefulla.

Han tog hem några handfullar kakaobönor till europa, men ingen verkade begripa sig på den.
Det blev istället de spanska conquistadorerna som introducerade kakaobönorna i Spanien, och därmed i Europa. Om conquistadorer och deras framfart i Sydamerika finns det mycket att säga, men det får bli en annan dag. Vi är nog många som är tacksamma för att ingen försökte bygga en mur mot Mexico. Då hade vi aldrig fick veta vad choklad är.

Tekniken att krossa kakaobönorna med en ‘metate’, en speciell flat stenmortel som man kan värma underifrån, tog man med sig från sydamerika. Den tekniken användes långt in på 1900-talet av de allra mest exklusiva chocolatiererna i Frankrike och Belgien, och hantverket lever fortfarande kvar här och där.

I mayakulturen drack man choklad, ‘xocolatl’, kryddad med chilipeppar, kryddpeppar och magnoliablommor, man drack den varm, och man drack uppvispad i vatten till ett skum.

Under sextonhundratalet spreds chokladdrickandet från det spanska hovet ut i Europa, bland annat tack vare flera spanska prinsessor som blev ingifta i andra kungahus. En prinsessa av rang tog självklart med sig sin chokladmakerska, så att chokladsippandet kunde fortsätta.
Här i Europa hade vi nu lämnat vanan att krydda chokladen med starka kryddor, istället hade man börjat söta den med honung och vanilj.
Chokladen blev högsta mode, och det startades chokladhus i hela centraleuropa där fint folk drack uppvispad choklad.
Katolska kyrkan hade självklart åsikter kring det myckna chokladdrickandet. Får man dricka choklad under fastan? Är det syndigt? Mycket bråk blev det, men slutligen kom man fram till att choklad egentligen var någon sorts amerikanskt vin (!)  och därmed helt ok att dricka.

Kakaobönor innehåller en hel del fett, och det var först 1828 som den holländske chokladfabrikören Coenraad Johannes van Houten kom på ett sätt att utvinna kakaosmöret ur kakaobönorna. Med det att fettet försvunnit, kunde man mala de återstående kakaon till pulver, vilket gjorde chokladvispandet betydligt enklare.

Med det att man kunde separera kakaosmöret började man också experimentera med chokladkakor. Först ut med det var man i England, 1847. De chokladkakorna hade dock inte så stor likhet med den lena mjuka choklad vi äter idag. De var grova och ganska bittra.
I Sverige bromsades chokladdrickandet, under 1600- och 1700-talet, av de överflödsförordningar som införts. Carl von Linné gjorde dock fin reklam för chokladen:

”Hos oss är chokladen älsklingsdrycken framför allt för förnäma damer, vilkas gommar ej är vana vid starkare drycker och som på barnens sätt, ledda av en naturlig instinkt, väljer mild och söt föda men undviker allt skarpt”

Han gav för övrigt kakaoträdet sitt latinska namn, Theobroma cacao, Gudarnas föda.
Choklad dracks inte bara för att det var elegant, och också gott, utan också för att man var övertygad om att det var nyttigt. Choklad har alltid uppfattats som ett afrodisiaka, och länge såldes kakaobönor på apotek. Vissa av oss har fortfarande en chokladkaka i medicinlådan hemma. Det där flytande penicillinet man får till småbarn blir betydligt mer lättförhandlat, om man kan låsa blicken på en chokladbit…

1879 skapade chokladmästaren Rodolphe Lindt en maskin som bearbetade den grova chokladmassan timmavis, och det gav oss den silkeslena choklad vi är vana vid.

Därifrån var inte steget långt till att blanda i mjölk eller grädde i chokladmassan, att gjuta chokladkakor och börja experimentera med praliner.
Vi började också blanda choklad i varm mjölk, och toppa med vispgrädde, till skillnad från den tidigare drickchokladen, som var baserad på vatten.

 

Våra konditorer för traditionen vidare.
Vi gjuter chokladskal i formar, fyller dem med olika ganacher, tryfflar och crèmer.
Vi tempererar chokladen enligt konstens alla regler, dels för att den ska bli riktigt blank och vacker att se på, men också för att tempererad choklad smälter så fantastiskt gott i munnen. Den smälter långsamt, och frigör smakämnena mycket bättre än choklad som tempererats gör.
Det här är ett hantverk som vi är stolta över.


IMG_6835_800-1I

I chokladpralinerna på bilden ser vi spegelbilden (ja, det är sant!) av kastanjeträdet ute på Brända Tomten.

 

 

Dela med dig ...Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0