Om magin i några bubblor…

Champagne.
En nästan löjligt mytomspunnen dryck.
Men vad ÄR champagne för något?
Vad gör just det här vinet så speciellt?

Ska vi bara titta på själva vinet så skiljer det sig från andra vin på flera sätt.

Det uppenbara, kolsyran, kan vi lämna för stunden, men det som särskiljer just de här dyra dropparna från annat mousserande vin är hur man tillverkat det.

Champagne av hög kvalitet luktar nämligen konstigt. Uttalat märkligt. Inte självklart gott vid första sniffen!
Det vi reagerar på, och som faktiskt gör det här till något alldeles magiskt, är doften av …bröd?

Kort kan man beskriva tillverkningsprocessen så här: Druvorna plockas, samlas in och pressas försiktigt.                 Druvsaften får därefter jäsa på stora tankar. Sedan blandar vinmakaren olika ”råviner” till husets egna ”cuvé”, hemliga blandning. Varje tillverkare har sin egen stil och sina egna hemliga recept, och det är också vanligt att man blandar råvin från olika år för att få till samma smak på champagnen år från år. Det här är förklaringen till varför champagne ofta saknar årgång. Det är meningen att en viss champagne alltid ska smaka likadant.

När cuvén är klar tillsätter man lite socker och lite ny jäst, tappar vinet på flaskor med vanlig ölkapsyl, och lägger i vinhusets svala källarvalv. En Champagne måste ligga så i minst 12 månader.
Under den här tiden sker en andra jäsning i flaskan. Sockret och jästen bildar kolsyra, och i flaskan skapas en jästfällning, som i sig ger den karaktäristiska lite brödiga smak som champagne har.
Sedan gäller det att få bort jästfällningen, för den ser rätt tråkig ut. Man lägger alla flaskor i speciella hållare, så att halsen pekar snett nedåt, och så vrider man varje flaska, gång på gång, så att fällningen sakta sjunker ner mot kapsylen. När hela fällningen ligger mot kapsylen ska flaskan ”degorgeras”, det innebär att flaskans hals doppas i ett riktigt kallt köldbad. Fällningen fryser ihop till en ispropp, som följer med när man avlägsnar kapsylen.

Innan man sätter i champagnekorken tillsätter man ”le dosage”. Det är en slurk sötma som avgör hur söt champagnen ska vara, och sedan försluts flaskan, stålgrimman sätts över korken, så den inte ska tryckas ut av trycket från kolsyran i flaskan.
Champagnen måste nu lagras minst 15 månader innan den får säljas.

Men allt mousserande vin är inte champagne.
Inte bara för att det inte kommer från just Champagne, utan för att det kan tillverkas på ett annat sätt.

Står det Cremant eller Cava på flaskan så är det NÄSTAN champagne.
Drycken är tillverkad enligt samma metod, men kommer från någon annan plats. Kanske från Loire eller Alcase i Frankrike, eller från Penedès i Spanien.
Prosecco från Italien och Sekt från Tyskland KAN vara gjord så här, men ofta inte. Det är mindre arbetsintensivt och därmed billigare, att låta vinet jäsa på tank istället för flaska, och slippa hela processen med att degorgera flaskorna.

Spumante är det ofta inte gjort som beskrivs ovan. Man kan nämligen kolsyra vin på ungefär samma sätt som vi kolsyrar vatten hemma i vår sodastream också, och det är självklart väldigt mycket billigare och enklare. Ju enklare tillverkling, desto enklare, och billigare vin.

Plättlätt, man får vad man betalar för!
Bröllop Under KastanjenMen så enkelt är det självklart inte heller.
Champagne, distriktet i Frankrike, är skickliga på att vårda sitt varumärke. Återberätta myterna. Reklammakarna kallar det för ”storytelling” och det fungerar. Vi lägger gärna en hundralapp extra på flaskan just på nyårsafton eller när vi har något speciellt att fira just för att flaskan ska komma från Champagne, och inte från Loire eller Alsace, just för att det ska vara Äkta Champagne. Det trots att det finns både Cava och Cremant som är minst lika ”bra” som många champagner. För visst är det skillnad mellan Champagne och Champagne.
Även här får man vad man betalar för, och man betalar också för myten, och för det fina husets namn. Dom Perignon, Veuve Cliquot, Krug, Cristal… Vi betalar för etiketten på samma sätt som vi gör det när vi köper solglasögon från Gucci.
Vi Under Kastanjen är glada för att vi hittat den champagne vi har som huschampagne. Den är inte jättekänd, men det är en riktigt god champagne som matchar vilken fest som helst.

Och glöm inte det Napoleon Bonaparte sa:

“Champagne! In victory one deserves it; in defeat one needs it.”

Dela med dig ...Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0