Fredag 13:e? Bara för amatörer.

Det började med vattenläckan.
Bara ordet gör att det kryper längs med ryggen av obehag. Vattenläckor är aldrig en bra sak. Helt plötsligt hade vi vårt förråd för förpackningsmaterial, servetter, ljus och porslin fullständigt inlindat i byggplast, och två spänstiga hantverkare på plats.
De hade också med sig en helvetesmackapär som de glatt använde för att bila  sönder en vägg med.
Noga stängde de om sig, för att inte dammet skulle sprida sig i hela undervåningen, men då och då kom de ut, för att pusta, andas ren luft och skölja näsa och mun fria från medeltida damm.

På övervåningen, i restaurangen satt våra gäster med sina frukostmöten, med sina i normala fall fridfulla kaffestunder och försökte läsa mail eller morgontidningar, medans huset skakade av den redan förhatliga helvetesmakapären.

Då kommer en trevlig dam och presenterar sig. Jo. Hon kommer från Miljö- och hälsovårdskontoret. Dags för oannonserad inspektion.
De kommer med jämna mellanrum och trots att vi vet, och är noga med att alltid ha rent och prydligt, förvara mat säkert och enligt konstens alla regler får man alltid en fjäril i magen. Tänk om tvålen är slut på personaltoaletten? Tänk om någon glömt en kaffekopp på fel ställe i köket?
Som alltid går genomgången bra. Inspektörerna är alltid trevliga och många gånger har de faktiskt hjälpt oss med smarta idéer och lösningar.

Då går brandlarmet. Det tjuter genom märg och ben, det ylar så att man blir lomhörd.
Det är byggisarna en trappa ner, deras bilande dammar så mycket  att en av rökdetektorerna löser ut.
Det är då vi tänker: ”Det går bra nu”.

Så vi förklarar för inspektören från miljö- och hälsa och  vi förklarar för våra stackars hårt prövade bullerskadade gäster att det inte är någon fara, men att vi ändå måste utrymma lokalen.
För det måste man.

Vattenskaderåddandet fortsätter en trappa ner (ja, vi hann avstyra, inga brandmän kom stormande) och i ett moment så behöver man stänga av vattnet.
Det är nu en ganska rimlig sak när man reparerar vattenläckor, så vi gör oss förberedda på att vara utan vatten en liten stund. En kvart eller så.
(Man kan nämna att vatten är något en restaurang är ganska beroende av)

VattenläckaPlötsligt hör jag, som sitter en trappa ner på kontoret vägg i vägg med det lager där de värsta byggnationerna pågår, att det skvalar.
Ja.
Vattnet behövde vara avstängt en ganska lång stund visade det sig.
Så vi gör oss redo för att överleva en lunchrusning utan vatten.
Vi bjuder våra gäster på Loka istället för kranvatten, vi är utan kaffemaskin, vi är utan diskmaskin, och vi kan inte erbjuda en fungerande toalett.

Till slut var goda råd dyra: Bryggkaffet var på väg att ta slut! (Mycket kan man överleva, men att inte få kaffe på maten är bara FÖR mycket, det är vi alla överens om)
Vi gick över till en av våra grannar, Lina och Andreas från A-Styl, och lånade vatten för att åtminstone kunna brygga mer kaffe.

Det var den karma som behövdes.
Rören gick plötsligt att få ihop, de slöt tätt och plötsligt fungerar kaffebryggare, diskmaskin och toaletter igen.

Nästa gång det är torsdag 19 mars tänker jag ta ledigt.

Dela med dig ...Share on Facebook27Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0