Lek, lek, lek!

Det är bara en lek, men viktigare än man kan tro.

Under helgerna fylls Gamla Stan av flanörer. Det är lätt att förstå, för det finns gott om vackra promenadstråk, och det är dessutom över Gamla Stan man går, om man ska mellan Söder och City eller om man ska till Djurgården. Alla vägar bär till Gamla Stan.

En ny grupp av flanörer är barnen.
Visst har vi alltid haft barn bland våra gäster, men nu är det barnen som kommer, med föräldrarna i släptåg.
De laddar både sig själva, sina föräldrar och sina telefoner, vi har eluttag vid nästan varje bord, för att sedan fortsätta pokemonjakten i gränderna.
För så är det. I Gamla Stan finns det gott om pokemons, och vi har sett fler än en unge jubla lyckligt över att hen lyckats ”evolva” någon eftertraktad pokemon, eller ännu hellre, ”levlat”.

Man kan tycka mycket om att ett mobilspel blir så viktigt, att man lägger ner så mycket tid på det.
Alla går vi med en smartphone i handen, och sällan är den speciellt långt borta.
Vi tittar på netflix när vi åker till jobbet, vi facebookar och instagrammar, vi scannar av
nyhetssidorna och vi läser artiklar i Focus och The NewYorker. Allt i telefonen.

Och vi leker.
Skillnaden mellan andra mobilbaserade dataspel och PokemonGo är just det fysiska momentet. Du spelar spelet i en fysisk verklighet, du behöver röra på dig, och att åka till nya platser premieras, då är det lättare att hitta nya pokemons, såna som du inte har sedan tidigare.

Pp

Vår Pokemontårta är inte bara snygg. Det är en red velvet cake, alltså en ganska frisk tårta, med cream cheese-frosting, och så klart, marsipan.

En pojke som vi känner (som är för liten för att kunna engelska så bra än) kom i samspråk med två japanska turister för en tid sedan. Man kan jämföra vilka pokemons man fångat och hur starka de är oavsett vilket språk man pratar. Så det gör man.

PokemonGo har förändrat livet för många familjer, eftersom spelet lockar barn med funktionsvariationer som t.ex. autism och social fobi att vidga sina världar. Plötsligt vågar en storebror att gå ut ”i onödan”.
Riskera att bli tilltalad, åka till platser som förut varit omöjliga.
Här på restaurangen mötte vi i somras en familj som var här och fikat för första gången. Tillsammans. Annars måste de alltid dela på sig – en förälder stannar hemma med det autistiska barnet, som har svårt att klara nya platser, att åka kollektivtrafik, att vara där det rör sig mycket människor.
Att kunna göra något så alldagligt som att ta en fika ihop, är för den här familjen, något nästan mirakulöst.

pokemon Under Kastanjen-sudd

Så lek!
Lek är bra för både barn och vuxna.
Tillbringa tid med ungarna, spela ihop. Lär dig av dem, låt dem visa dig. (och vill du tjuvträna lite så finns det en  bra guide här.)

Ha en härlig helg!

Dela med dig ...Share on Facebook1Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0