Månadens vin – Juli

Vitt till fisk, rött till kött.
Det är enkelt och det blir nästan alltid rätt bra.

Men blir det inte lite tråkigt, och varför måste det vara så? Vad händer om man dricker champagne till oxfilé?
Ingenting.
Det kommer inte en ilsken ande uppfräsande ur flaskan, med höjda ögonbryn och överlägsen attityd: ”Oxfilé, på min ära, under min värdighet!! Jag vill ha Ostron!”
Möjligtvis kan den (champagnen, inte anden som inte kom!) kännas väl syrlig, eller rättare sagt sur som sjutton.
Då vet man att de helt enkelt inte passade så bra ihop: champagnen och oxfilén med den goda goda gorgonzolaosten.

Samtidigt är det när man är lite vild och provar att sätta ihop smaker som man kan hitta de där riktiga höjdarna. För vem kom egentligen på att lägga just gorgonzola på pepparkaka? Någon vildhjärna som hade en bit gorgonzola, men slut på salta kex och tänkte: ”vaffan, vi testar!” antagligen.

Så rött vin till fisk.
Det kan visst funka fint.
Det beror mycket på vad det är för fisk, hur den är tillagad, och vad det är för vin.
För visst finns det rött vin som är kalasbra till fisk!

Ska vi servera en fet citronbakad lax, vill jag absolut servera ett vitt vin med hög syra, för laxens fetma och citronens syra balanserar just ett friskt vitt vin – till exempel en chardonnay eller riesling – perfekt.

Men om man istället steker en gös. Serverar den med brynt smör och kapris. Då har du ett annat läge.
Chardonnay fungerar fortfarande bra, och är vinet ordentligt eklagrat, gärna med en malolaktisk jäsning blir det toppen.
Men.
Man kan också välja ett lätt rödvin.
Ett rödvin med silkesmjuka tanniner, med generös bärighet och också lite kryddighet.

La rose pourpre är ett vin från Beaujolais i Bourgogne och det är ett sånt vin.
Just i Beaujolais har man en tradition av att odla en druva som heter Gamay, och den är lite speciell i det att den gärna ger ganska sträva och uppkäftiga viner.
Därför har man utvecklat en speciell metod för att hålla tanninerna i schack.

Man plockar druvorna, lägger dem i stora tankar utan att pressa sönder dem.
Man påbörjar alltså jäsningen utan att krossa druvorna.
Men hur går det till? Vad är det som jäser då?
Jo, musten jäser inne i druvan och så småningom går druvan sönder och musten rinner ut.
Poängen är att musten jäser i en syrefri miljö. (Inne i druvan finns det ingen luft!) och det ger vinet helt andra egenskaper jämfört med om man skulle gjort som vanligt.

För att hjälpa den här processen på traven pumpar man nu för tiden ofta in koldioxid i tankarna, för att den här processen ska fungera även för de druvor som spricker innan de jäst, och för att den must som läckt ut, inte ska angripas av syret i luften.

La Rose Pourpre

La Rose Pourpre

Resultatet är ett mjukt, fruktigt vin, med ryggrad, men utan den eldighet och strävhet som viner på druvan Gamay annars har.
Den här sortens vin lagras aldrig, och den blåvioletta färgen berättar just det – att det är ett ungt vin.
Det doftar bärigt och ”varmt”, och det finns också något lite lite animaliskt i doften.
Bärigheten är tydlig när man smakar på vinet. Det är lätt att hitta både blåbär och jordgubbar, vinet är mjukt i munnen och de få tanniner som lyckats ta sig ner i glaset är silkeslena. Vinet har en hög syra, känns friskt och svalkande, och det vinner också på att serveras lite svalare än man brukar servera rödvin. Det är i eftersmaken man hittar de få tanniner som finns. Mjuka, med en liten liten aning svartpeppar som slutgiltig salut.

Dela med dig ...Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0