Under Kastanjen

På Stockholms vackraste torg i skuggan av en stor kastanj hittar du oss. Under Kastanjen är en restaurang med egna bagerier, som bara väntar på att du ska svänga förbi.

Välkommen

Våffeldag!

Vårfrudagen.
Vår frus dag, jungfru Marias dag…?
Jo. Jungfru Marie bebådelsedag, alltså. Den dag Maria fick veta av Gud att hon var havande. Det är bara att räkna på fingrarna. Nio månader. 25 mars.
Fram till i mitten på femtiotalet var Marie bebådelsedag en röd dag i . När helgdagen avskaffades flyttade man det kyrkliga firandet till den söndag som infaller mellan den 22 och 28 mars.  Men det icke kyrkliga firandet av Marie bebådelsedag/vårfrudagen ligger dock kvar den 25 mars.

Men vad har det med våfflor att göra?
Testa att säga ”vårfrudagen” högt, tio gånger. Snabbt.
Var gärna sockersugen samtidigt.

Traditionen med den sortens våfflor vi tänker på, är inte speciellt gammal. Lite drygt hundra år, ungefär som många av våra ”urgamla” traditioner. Innan dess var riktigt vitt vetemjöl, socker, smör och grädde något som bara rika människor hade möjlighet att festa på.
Det smör en bonde eventuellt producerade, såldes på marknaden, för kontanter, nödvändiga för sånt som man inte kan tillverka själv.

Cajsa Wargs Sura Grädd-Waflor

Till ett kvarter sur grädda tages 2 kvarter vatten, ett halvt kvarter smält smör och 2 stycken ägg. Alltsammans vispas väl tillhopa med så mycket gott vetemjöl att det ringlar sig efter vispen när han upplyftes. Bakas sedan på vanligt sätt.

NB. Till dessa våfflor bör vara god tjock grädda, som intet är för gammal, så bliva de goda.

Till 15 laggar:

  • 3 ¼ dl sur tjock grädde eller crème fraîche
  • 6 ½ dl vatten
  • 1 ¾ dl smält smör
  • 2 ägg
  • ca 5 dl vetemjöl

Ur Cajsa Warg, Hjelpreda i hushållningen för unga Fruentimber, 1755

Våfflor - ett sätt att visa kärlek.

Våfflor – ett sätt att visa kärlek.

Under Kastanjen håller vi våffeljärnen heta mellan 11-16 på lördag.
Vi gräddar våfflor både med och utan gluten, men med massor av kärlek.
Välkommen!

 

En korkad historia

Urkorkat, kan man kalla det.
Eller bara korkat.

Vi gillar att försluta vinflaskor med kork, för kork är ett mjukt och smidigt material, som sluter riktigt tätt i en flaskhals, och otäta flaskor gör att vinet oxiderar. I bästa fall till något lite sherryliknande, men oftast till något som bara är surt och vinägerlikt.

Naturkork, det bästa sättet att försluta en flaska? Därom tviste de lärde.

Naturkork, det bästa sättet att försluta en flaska?
Därom tviste de lärde.

Så vi använder kork, vi lagrar flaskor liggande, för att korken inte ska torka , och därmed sluta vara så där fantastiskt tät och bra, och vi är glada och nöjda.

Nästan jämt.
För ibland händer det att man öppnar en flaska vin, häller upp, sniffar, och studsar till.
Unken, lite möglig jordkällare, mögligt, halvruttet trä, blöt kartong? HUU!

Vi har hittat en flaska med korkdefekt.

Naturkork skördas från korkekar, ofta i Portugal. Barken torkas, rengörs, bleks och så vidare, och så småningom hamnar den hos en vinodlare, som tappar vin på flaska, och sedan försluter flaskan med korken.

I korken finns ett ämne, trikloranisol och här har vi boven i dramat.
Trikloranisolet är ibland en rest från blekningen av korken, men ibland finns det trikloranisol naturligt i korken också.
För att minska risken för korkskador skiftar industrin sakta över från klorblekning till andra metoder att bleka korken, t.ex. väteperoxid.
Därför har korkdefekta flaskor blivit mer ovanliga – men det förekommer fortfarande. Råkar du ut för det, så kör ner korken i den igen och ta den tillbaka till Systembolaget – de byter ut den.

Ett annat sätt att slippa problemet är att helt enkelt använda en annan typ av förslutning.
Syntetiska plast-korkar eller skruvkork exempelvis!
Där är vi konsumenter ett större problem.
För vi gillar kork-korkar.
Vi gillar känslan i att vrida i en korkskruv, varsamt dra upp den, och lyssna på ploppet.

Vi har också lärt oss att det bara är billiga och dåliga viner som har skruvkork. Fint vin har ”riktig” kork, och eftersom vi är lite finare än andra, vill vi ha ”riktig” kork i vinet till fredagspizzan.

Mycket mänskligt, men inte självklart smart.

Det är dags att lära om.

Det blir flera och fler producenter som använder skruvkork även i sina premiumviner, särskilt vanligt är det här i nya världen. USA, Australien, Nya Zeeland ligger långt fram i växlingen från naturkork till skruvkork och i Australien sker mycket forskning på hur skruvkork fungerar kontra naturkork. Man tittar på hur vinet åldras med olika typer av förslutning – när man lagrar vin vill man att det ska åldras på ”rätt” sätt. Mogna lugnt och fint, inte för fort. Inte oxidera. Men hur åldras ett vin om det är helt hermetiskt förslutet? Jo. En skruvkork är alltså ännu tätare än en naturkork, så skillnad blir det!

Skruvkork är dessutom rysligt praktiskt, särskilt när man köper en flaska vin till picnicen, halvvägs till parken!
Fler än jag, har säkert panikköpt en korkskruv på Ica, som sedan aldrig mer användes, eftersom jag egentligen äger fullt tillräckligt många korkskruvar…

Glitter eller korvstroganoff?

Glitter.
Lite bling.

Ibland längtar man efter det lilla extra. Efter något annat än korvstroganoff med överkokta makaroner.

Att få vara den som är viktig en stund, att få resa sig upp, och bara lämna bordet, när maten är uppäten. Disken tar någon annan hand om.

Att få vara i den bubblan, där glittret finns, längtar vi alla efter ibland.

Martini med apelsinskal, och glittrande tomtebloss

 

Så vi gillar bubblor, och vi ÄLSKAR bubbelmakare.

Vi älskar magiker.
Vi älskar cirkushästar.

Vi älskar människor som tycker om att skapa den där bubblan av magi för andra människor.
Människor som KAN skapa den där bubblan av magi för andra människor.
Dag efter dag. Kväll efter kväll.

Till sommaren 2017 behöver vi bli fler magiker. Fler cirkushästar. Fler bubbelmakare.

För att du ska kunna glittra hos oss behöver du tala flytande svenska och engelska, och gärna något ytterligare språk.

Du behöver ha kassavana och du behöver ha serveringsvana.

Maila oss ett CV!

Sofie, den första att…

Stenläggningen är den samma.
Den jag går på, och som Sofie gick på. Gatorna är där de var, och många av husen.
Det hus som på hennes tid hade adress Prästgatan 14 har nu nummer 32, men huset är också detsamma, även om det ditsprayade klottret tyvärr är helt nutida.

Hit flyttade hon, en smula brådstörtat, eftersom det rum hon blivit rekommenderad på Bollhusgränd visat sig vara en lönnkrog och tillika bordell, och det passade Sofie illa. Det skulle ha passat mig eller dig illa också, gissar jag stillsamt.
Så näst intill hals över huvud flyttar hon.
Ur askan, i elden.

Kullerstensbelagd gata i Gamla Stan

Prästgatan. Det oranga huset har idag nr 32, då var det nr 14.
På övervåningen bodde Fanjunkare Möller.
Sofie delade rum med hans hushållerska.

Men vi går händelserna i förväg.
Sofie Sager, som är dotter till en brukspatron i Småland, kommer till Stockholm för att utbilda sig till sömmerska. Målet är att öppna en butik. Det är en driftig ung dam, med stora planer, i en tid när unga damer förutsattes koncentrera sina ansträngningar på att måla akvarell-landskap, spela piano, brodera och konversera: varandra, sina ”förkläden” och hugande kavaljerer: gärna giftasdugliga med lämpligt kapital.
Året är 1848, Oscar I är kung. Johan Ludvig Runebergs skrift Fänrik Ståls sägner publiceras, och i Eskilstuna byggs skandinaviens första ånglok.

Så kom hon till Stockholm, med ångbåt, och fick hyra rum på Bollhusgränd. När hyresmamsellen inte bara ignorerade Sofies klagomål över att det drivs en lönnkrog och bordell i huset, utan dessutom tycker att Sofie kan delta i det hela, som prostituerad, får hon nog. Osams blir de, och mamsellen  låser in Sofies hatt, för att hindra henne från att lämna huset. (Ingen anständig kvinna visar sig barhuvad offentligt vid den här tiden.)
Sofie slänger en sjalett över huvudet och flyr ut, och blir ståendes, gråtandes över det prekära läget på slottsbacken. Fram kommer en herre för att se hur han kan hjälpa den uppbragda unga kvinnan.
Det visar sig vara Fanjunkare Gustaf Adolf Möller, som blir Sofies räddare.
Dagen efteråt tar hon sitt pick och pack, och flyttar in i ett hyresrum i hans fastighet på Prästgatan 14.

Gulnat tidningsklipp från Stockholms Dagblad

Rättegången refererades i Stockholms Dagblad, som också gav ut referaten, med vittnesmål, i särtryck. De finns att läsa på stockholmskällan,

”Uti detta nya boningsställe, blef jag de första dagarna bemött med godhet och anständighet, till dess alt bemälde, som han kallade sig, Stallmästare Möller, på ett förolämpande sätt uppförde sig emot mig, att jag ej allenast fann mig deraf högst förnärmad, utan nödgades för räddandet af min heder och oskuld, afslå hans enträgna anbud. Från denna stund blef hans uppförande emot mig högst brutalt, och blef jag dagligen genom hotelser, hugg och slag, anmodad att lillfredställa hans önskningar, hvilka jag dock alltid med motvilja och afsky förkastade.”

Sofie är alltså svårt misshandlad, blir inlåst, får inte mat eller vatten, men lyckas fly när Möller somnat.

Den känns otäckt samtida, historien om Sofie Sager.
Vi har hört åtskilliga historier som hennes, om kvinnor som blivit inlåsta och utsatta för olika sorters våld.

Det som gör hennes berättelse unik är det som händer sedan.

Hon flyr, och får hjälp av en läkare som dels dokumenterar hennes omfattande skador, och sedan hjälper henne att polisanmäla händelsen. Vid den här tiden är en vuxen kvinna inte myndig, och kan därför inte själv polisanmäla ett brott. Hon behöver någon som för hennes talan, och det gör Doktor Brisman. (Doktor Brisman kommer att hjälpa fler kvinnor med att väcka talan å deras räkning, t.ex här)

Då, liksom nu, var det svårt för en kvinna att bli trodd i en sådan fråga. ”Fina” (ogifta) kvinnor förutsattes inte ens ha ord för vissa företeelser och kroppsdelar, än mindre kunna beskriva sexuella händelser. Om man kunde det, så var man antagligen inte alls så oskuldsfull som man själv hävdade. Det gjorde det svårt att vittna om övergreppen som skett.  Fanjunkare Möller var också en aktad och respekterad man.

De här resonemangen hör vi fortfarande alltför ofta i domstolar.
Det sociala priset för att väcka talan var mycket högt, och Sofie Sager fick också ta emot mycket spott och spe för detta.

Rättegång hölls, och refererades ivrigt av den tidens tidningar, och Fanjunkare Möller dömdes tillslut till böter.
Sofie Sager misstänkliggjordes och bespottades, och gjorde sig också impoulär eftersom hon började föreläsa om feminism och propagera för jämlikhet mellan könen.
Hon flyttade några år senare till Amerika, där hon var aktiv i den växande kvinnorörelsen.

Aftonbladet, 13 juli 1849

Aftonbladet, 13 juli 1849

Idag går vi på samma stenläggning, som Sofie gick på för 169 år sedan. Antagligen sneddade hon över Brända Tomten då och då, en rimlig gissning är att hon tog omvägar och undvek Prästgatan så gott det gick.
Mycket har förändras sedan dess, men mycket är ändå precis det samma.
Vi undrar hur hon hade kommenterat den värld vi lever i, idag?
Idag har alla barn rätt att gå i skolan. Vuxna kvinnor är myndiga och har rösträtt, det finns barnomsorg som gör det möjligt för kvinnor att försörja sig, och kvinnor kan ha samma yrken som män. Mycket har blivit bättre.
Men just när det kommer till hur samhället hanterar våld mot kvinnor, tror jag att Sofie Sager skulle bli rätt upprörd över att så lite har förändrats.

”Jag är den första kvinna, som i Sverige offentligt uppträtt för emancipationsteorin, vilken därför ej ännu kan vara så utbredd, som den i en framtid kommer att bli.”

 

 

 

 

Värme från Rioja för kalla händer i februari

När vi i Sverige upptäckte spanska viner, så kom de från Rioja.
Vi drack massor av Rioja, och det mesta var ganska … trist ärligt talat.
Vi upptäckte vi Italien, och drack massor av Chianti, med bastkjol på, som också ärligt talat inte heller var jättekul.

Sen hände Nya Världen.
Det kom massor av riktigt prisvärda viner, och det kom också en hel del riktigt bra viner. Vi lärde oss att dricka Sauvignon Blanc från Australien, Cabernet Sauvignon och Carmenère från Chile och Shiraz från Australien.
Gamla världen: Frankrike, Italien och Spanien, fick skärpa sig.
Helt plötsligt gick det inte att sälja billigt vin för dyr peng till nordbor längre.
Man valde rätt: Att satsa på högre kvalité.

Marques de Arienzo Gran Reserva Rioja

Marques de Arienzo Gran Reserva Rioja

Vinerna som kommer från Rioja idag är riktigt trevliga.
Kvalitén är generellt hög.

Röda viner från regionen Rioja i norra Spanien får göras på druvor som Tempranillo, Garnacha och Mazuelo.
Man gör också vit Rioja på framför allt druvor som  Viura, Malvasia och Garnacha blanca.

Traditionen att lagra vinerna länge är stark, oftast lagras det minst två år.
Det finns lite olika skolor gällande hur vinet ska lagras.

Fat tillverkade av amerikansk ek har andra egenskaper än fat gjorda av fransk ek. Amerikansk ek ger vinet en, för Rioja mycket karaktäristisk, ton av vanilj.
Många väljer frank ek, och kortare lagringstid för att få ett lättare vin.

Vi har valt ut en traditionell Rioja till vår vinlista.
Den är som vi är vana vid att en riktigt bra riojavin ska vara: Kryddig karaktär, kraftig frukt och relativt låg syra. Den har en tydlig ton av röda bär som svarta vinbär och plommon. Vaniljen finns där och också lite läder.
Vinet  är gjort på 100% Tempranillo, och har lagrats 3 år på fat och 2 år på flaska.

Det här är en höjdare. Full av solvärme och lycka, och precis det man behöver en svinkall kväll i februari.